Gör ett uselt drag

Nu har jag läst (delar av) Ergo. X-representationen var god, men vad en del har uppe på vinden kan man fråga sig. I lite vidare, men smalare, vandringar i grafen kan man även finna en person som hade sinnesnärvaro nog att tipsa mig om Durrant...Morris. Läs den! Algoritmen verkar apful, men de får wunderbara reslutat, så jag borde väl hålla tyst.

I grunden tror jag på Markov och att Rabiner är hans profet. Då PerfectMatch i Freelance inte var tänkt att fungera, även sedan man åter reagerat på det faktum att de binärer som har störst problem att fungera i 64-bitars Windows är .NET-saker som felaktigt markerats som processoragnostiska, gjorde jag lite varierande Markov-antaganden även där för att hitta supermatchar. Det tycks fylla sin funktion. Gör aldrig något för hand när du kan lura en dator att göra det. Tyvärr råkade jag radera den första realiseringen av koden (efter att redan en gång Ctrl+Z:at mig till den), men det går bra mycket fortare att skriva kod av närtrivial längd på nytt, när man upptäckt alla detaljer i TRADOS API (som att mina omsparade RTF-filer fick svenska som källspråk, inte målspråk).

Att jag fortfarande vimsar vidare står klart. Jag borde minnas exakt vad jag kan ha sagt om genetikens död 2003. Förmodligen gör ingen annan det heller, i alla fall. Nu proklamerar jag i stället död åt Durrants ändliga och haplotypsbaserade fönster. Dock var det intressant att verkligen läsa Metropolis, som är föredömligt tydlig. Rigida sfärer där potentialen inom ett visst avstånd blir oändlig (och sannolikheten att man stannar i tillståndet 0) är sannerligen ett problem med klar verklighetsanknytning.