Snavande nära

Inatt hade det visst kommit en massa frost och is och andra hemskheter igen. Min cykel är ytterligare servad (uppriktade hjul, ytterligare något justerad växel, bytt däck som fått bulor efter mina tidigare missöden). Jag klarade mig dock fint, ända fram till Dag Hammarskjölds väg. Insikten om att min nomineringsblankett borde in omgående hade nämligen implicerat en viss försening på morgonen. Det gjorde att jag skyndade mig något. På väg ned i tunneln efter BMC hade jag därmed inte en tanke på att sakta in. Isfläck. 25 km/h. Mina tidigare rapporterade missöden skulle troligen blekna i jämförelse.

En fot ner i marken och så återvanns balansen, med en halvhormonell reaktion en liten stund senare.

På tåget till Stockholm någon timme senare var det däremot inte ett dugg nära att få sittplats. Således fick man avnjuta resan stående (och det var t.o.m. ont om ståplats på sagda Regina-tåg), men i brist på realistisk datoranvändandemöjlighet fick jag tillfälle att bruka 3G och 240x320 på en massa få tum W880i, inklusive lite kartsökningar.

Sedan länge avsett möte blev av och var intressant. Maten var också god. RUT2 var också intressant, men det gick inte så bra vad gäller politisk linje eller så. Väntat, men trist. Vetenskapssyn! Vetenskapssyn!