Hit Me baby one more Time
Idag var det final och tillhörande rättning. Personer man försökt uppbåda att komma kom inte i särskilt hög grad, men det fanns andra där och det var ganska trevligt. Förhoppningsvis får Dagy tids nog värdiga nya muppar. Dessutom införs nu en 30 hp-kurs i tävlingsprogrammering. D-nivå. Läs den! Känslorna i samband med rättning kan variera, 2001 har jag för mig att det kändes hopplöst trist, 2002 och 2003 kan blandas ihop, men någon gång försov man sig nog och de blev dessutom klara tidigt och även då var uppslutningen från den egna klassen begränsad. Det här med rättning är en klassfråga.
Kontor besöktes också och anslutningar kontrollerades. Det går nog framåt. Den stora frågan är om jag skall orka med TCO-karusellen en gång till. Formatet för komponentfinalen verkar mer slumpmässigt, men i alla fall klart roligare än tidigare. Frågan är om man som glad lättviserad person kunde få räkna med att få åka, trots nya längre handläggningstider, även med måttligt hög poäng. I så fall vore det relevant.
Rekombinationsprogrammet hade en bugg, 2 bitar är inte alltid bättre än 1. Nu funkar det, men är fortfarande en fullkomligt hemsk naiv tolkning av bakåt-framåt-algoritmen. Men n2 är långt bättre än 2n. I stället för att påverka O påverkade jag i stället glatt konstantfaktorerna. Jag borde för skojs skull prova att köra den på en Core 2 och inte bara den bärbara Pentium M (Dothan) som jag nu testat. Men kör in 1000 djur och 500 SNipPar och så tar det plötsligt kanske flera timmar, helt i onödan!
Jag har även förklarat varför DIRECTs epsilonvillkor är livsfarligt om man har en styckvis konstant och endast på längre skalor Lipschitz-kontinuerlig funktion. Egenskapen för styckvis konstans innebär ju faktiskt att vi har absolut frånvaro av Lipschitz i de kanterna. Å andra sidan kan en trapetsapproximation ge en garanterad konstans, men för att göra en korrekt trapetsapproximation skulle man i teorin behöva evaluera funktionen i alla omgivande hörn, vilket kan bli ett betydande antal för nD. Med tanke på övriga prestandaförsämringar vid högre dimension är det verkligen inte vad man vill. Däremot går det alldeles utmärkt att räkna ut hur mycket längre avståndet maximalt kan ha blivit än det tycks vara. "Avståndet" mellan 0,1 och 0,9 måste ses som 0, för annars inbillar man sig att 0,9:an misslyckas med att vara bättre än 0,1:an, trots att boxen mycket väl kan gå utanför. Virtuella avstånd är i detta fall en usel approximation för att fel data är tillgängliga vid fel tillfälle, då sanningen är att man kan titta på boxarnas radie i varje dimension och se om den sträcker sig bortom heltalsgränsen eller ej. I alla fall är slutsatsen att för detta ansvarig person nu kan fortsätta med att spekulera kring datastrukturer och sluta oroa sig över konvergens mot andra värden.
För övrigt bör SE ha smisk. W880i fick äntligen en programvaruuppdatering, efter att jag hade trixat igång WAP igen. Den tog sin lilla tid. När den väl var klar vaknade den till liv igen, men på finska. Att leta runt i menysystemet efter språk tog tid, men jag hjälptes i alla fall lite av att se "kieli". Min gissning är att uppdateringen införde ett nytt språk, så att index någonstans försköts. Jag undrar om det finns roligare byten än detta.
LFV-bevakning
På god väg att hämta en syster nu. Det finns lite överraskningar åt henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar