Darko recap

Hjulen på min cykel kan inte riktigt sägas gå som på räls, eller snarast går de i så fall som på pendeltågsräls under lövfallssäsong. Frågan är dock om det är växelnavet eller trampnavet som är den största boven i dramat. Min egen motilitets SF-fot gör mig också mer skeptisk till att lämna in den och promenera upp, men jag kanske gör ett försök till kombinerade aktiviteter på fredag. Trots allt var det på något liknande sätt trampnavet på min förrförra cykel betedde sig innan det bestämde sig för att lossna från ramen på den tiden då man inte hade mobiltelefon. Nu hade navet visserligen ingen större rörelsemängd då, men det kunde ju teoretiskt sett ha kunnat flyga iväg och skada någon, eller i alla fall mina fötter. En bit över på andra sidan Norbyvägen där finns en golfbana.

Annars försöker jag bland annat slita fram en TC-komponent, men ångrar det i princip. Jag skall försöka skicka in något som gör att jag inte förlorar tillförlitlighetsrating i alla fall. Att jag ångrar det kan också relateras till att forskningen är rolig, vilket är bra.

Jag har talat i telefon med en västerbottnisk korsfarare. Då inga silverpengar byter ägare och jag inte räknar med att förneka något före soluppgången (allra minst upprepade gånger) blir jag varken permanent syndabock eller primalpåve, vilket alltid är något.

Just ja, man borde betala räkningar, inklusive åt Åsgrändshållet. Kyrkans män i Linköping visste i alla fall vad man skulle säga i denna situation, när det begav sig. Undrar vad som händer om man skriver det som meddelande i stället för inbetalningskoden...