Pumphusgänget

Gluntarna nämner inte nationerna. Värt att fundera kring medan man inte har så mycket annat att göra. På gott och ont är detta inte tillfället för det. Däremot nämns Flustret och mycket annat smått och gott.

I Svandammen finns det snart inga svanar mer, då man har kommit på att det kanske är elakt att vingklippa svanar (tanken att göra miljön lockande i stället för obligatorium är kanske antingen främmande, eller orealiserbar). Om jag inte missminner mig heter därmed den sista svanen i den (blivande) ankdammen Alexander och får aldrig själv agera curlingförälder. Vad man gör med pseudopolitiska organisationer som redan nått och passerat dammstadiet vet jag inte, men jag känner mig kanske som del i en metaforisk feelgood-laxtrappa för återetablerad mångfald.

Jul har avfyrats på relativt sedvanligt vis. Keramik med prefix, 61 nyckelfaktorer och Futurama-säsong kan nämnas. Trevligt. Vad jag förmodar var Uppsalas teologiska fakultet inkarnerad gjorde sig också påmind med ett kallt och slappt handslag, men om det mer permanent vore min största invändning vore mycket frid och fröjd.

Så här i småtimmetid kan man också fundera över alternativformer till namne i plural, men Arnoldi och Thompson är viktigare egentligen, för att inte tala om JBoss, VHS och Riksrevisionen.