Ställ dig i kön

IBG är påpassliga när jag redan hade tänkt skriva något i ämnet. Man kan få biobiljetter genom att söka i en PDF-fil. Det är trevligt. PDF-filen handlar om sexuella trakasserier.

Det jag har kommit att fundera över är institution/disciplin för lärare (utan att nu börja fundera över deras kön) som kan ha uttryckt sig könsstereotypt eller andra relaterade olämpligheter i sammanhanget. Här har vi förstås det metodologiska problemet att jag inte nödvändigtvis är en lämplig observatör, eller bedömare, men jag vill nog ändå påstå att det har varit fler inom kemi och biologi som varit sådana. Vad innebär det i så fall?

Frågan är relevant, då vissa på fullt allvar verkar tycka att anledningen till den absurda könsfördelningen på D på KTH (exempelvis) står att finna lokalt inom D på KTH och hur den utbildningen ser ut nu. Jag tror att man tar fel. Det kan vara så, men egentligen finns det inte så mycket som talar för det som en avgörande förklaringsmodell. Hur fortplantar sig informationen så effektivt till de sökande? (D.v.s. förklarar verkligen de kanske 3 procent tjejer som finns för alla andra att de inte skall söka? Eller är det främst killar som läser då i detta fall D som förmedlar till kvinnliga bekanta att det inte är något för dem? Nah.)

Däremot bidrar förstås utbildningen på lång sikt till vilken bild som ges. Däremot är det en allmänpåverkan, hur ämnet på det egna lärosätet ses fixar man i stället genom att byta namn på utbildningar eller skapa parallella med ungefär samma kursplaner och annan rubrik. Av dessa anledningar är direkt resurstilldelning baserad på könsfördelning i grundutbildningen (som vissa tycks förorda alltjämt) något olämpligt. En kosmetisk omskyltning där man spelar vidare på fördomar, inte sällan med ändå en viss framgång, bryter inte mönster. Allsidig information, visst, men jag tycker fortfarande att beskrivningen av bergen (tillsammans med mina erfarenheter från bervet II) just visade på sammanblandningen mellan olika faktorer.

Något man däremot bör ta mycket allvarligt på är skevheter i avhoppsstatistiken. Om mitt intryck att andelen män ökade konsekvent (men relativt marginellt) under min grundutbildning, på ett i grunden kvinnodominerat program, kan man fråga sig varför. Nu menar jag inte heller kursen i elektronik och elektrisk mätteknik (där vi väl var fyra X:are, som kunde räknas som 50/50), utan kurser som bör krävas av alla för examen. Man borde gräva ned sig i någon av de där gamla avhoppsrapporterna någon gång, där siffrorna för olika civingprogram fanns staplade på tvären och balanserande på ena hörnet, men det gör väl förhoppningsvis IBG själva, om än inte just inom ramen för det jämställdhetsarbete de försökte göra reklam för.

(Inget ont om KTH, bara att ha varit med på uppropet för D, som ren formalitet, var en ren chock i könsfördelning, skevare än den på programmeringstävlingar... Vad jag vet är de långtifrån unika. Det gör också IT-institutionen till en institution som har betydligt högre andel kvinnliga doktorander än grundutbildningsstudenter på program direkt kopplat till institutionen, i alla fall så länge vi lyder KoFen och ifrågasätter om STS skulle ha något specifikt med IT att göra.)

---

I ögonvrån

Så har jag börjat skriva på ett artikelmanus till. Det är ytterligare en av de planerade bollarna som nu, från att ha legat still och gungat lätt i handen flyger högt, högt upp som en sol. Resten kan ni.

Jag undrar vad vissa hade för grund till påstående om intryck, vad andra fått för intryck och för vad det dygnsregelbundna agerandet kan vara ett uttryck.