Fattig koddräng

Man är lite trött just nu och kan fundera över alternativen till slit i offentlig tjänst (men de nöt som ser högskolornas kollegier som offentliga tjänstemän borde få smisk):

Jag är fattig koddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan byggskripten gå.
Harvar, går och dräller, mockar, kodar och tär.
Sitter så bak mitt keyboard, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig koddräng, och jag tuggar nåt gott.
Och när lördan kommer, vill jag läsa slashdot.
Sen, när jag blitt livad vill jag flamea och slåss.
Vila med en tyst fläkt och Speedstep-spar förstås.

Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag tar med min bärbar och jag kodar och går.
Jag kör mina byggskript, cyklar även i snö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist vill jag dö.

Står där, fattig koddräng så vid Googles port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte bugga, exploita eller så.
Googles rekrytering näsan nog rynkar då.

Men, då säger Google: Fattig koddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig koddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig koddräng, skall du vara oss när.

Åh, jag, fattig koddräng står så still inför tal't
Och sen ser jag att de ej vill föda mig skralt
Nu du, säger Google, är ditt arbete slut.
Bjudmat, do no evil och vårt Fussball på lut.