Gorbatjov, kåren och jag

I torsdags kom Ergo med morgontidningen. Ett gott skratt förlänger livet, så man får väl anta att obligatoriet är ungefär som Systembolaget, en ren folkhälsoåtgärd. Varför den skall riktas åt medelklassungar på väg mot akademisk examen är oklart, med tanke på deras befintliga förväntade livslängd. Å andra sidan är ju obligatoriet en gammal institution, så alla svenska medelklassakademiker man studerat har ju utsatts för det. I sanning måste även denna aspekt av frågan utredas innan obligatoriet avskaffas.

Nåväl, exakt vad var så roande med Ergo? Presentationerna av anställda var ju trevlig. Det finns flera utan påstådd partibakgrund, till och med. Dock kan man se vilket block personerna med sådan bakgrund numera kommer ifrån. Annars är det väl saker här och där i beskrivningar, vilka som är kvar, vilka rotationer som har skett, och hur en pirat ens visionärt kan räkna med att exportera svenska immaterialrättsreformer om fem år. Den form av re-form han vill ha får man för allt i världen inte kommer till stånd med nuvarande riksdagsmajoritet, oavsett vad JN sedan säger om det. Snarast tillsätts knappast ens en utredning som kan komma till önskade slutsatser. Och då har vi inte ens börjat tala om det internationella rättsläget vad gäller avtal. Kort sagt är det 20 år vi talar om (om Sverige skulle vara initierande och gå först, paradoxalt nog kan en lämplig WTO-runda betydligt fortare förändra det).

Vidare kunde man upplysas om att vi (kårkritiker) också behövs för att göra bilden komplett, men minst lika viktiga är de 93 % slackers som "litar på att kåren gör det den ska". Visst, boskap är aldrig fel. Fråga Scan. Det ohejdade kommunistiska våldets jakt på slagpåsar kunde också konstateras. Gorbatjov hade i alla fall vett att mana nedrustning (skulle jag också göra om min konventionella armé gjort bort sig, åt upp BNP på ett sätt som dvärgar sentida paralleller, och mina kärnkraftverk gick i bitar).

Sedan fanns det mycket mer. Kort sagt skrattade jag åtskilliga gånger under morgonen och har väl därmed adekvat distans till röran för att sedan hoppa in i den igen nästa vecka.

Jag kommer att läsa om stokastiska differentialekvationer, vilket jag inte visste när jag gick upp imorse. Det krockar med mötet med ovan skildrade gullungar, men det går säkert bra. TNDR kanske belönas med min närvaro på möte. Trots allt vet de att livet som forskarstuderande har en klar (kupkaraktär och bäst skildras i serieform).

Slutligen kanske jag åker till Florida ändå, i en mer officiell roll. Jag undrar om en udda sökning på mig från kinesisk Google (men svensk IP, vad det kunde förstås) också har TC-anknytning.

---

Disclaimer

Verbbildning på substantiv är en underskattad konst, även om det förmedlar en viss tedoft och dimma.