Prestanda

Jag kunde inte somna igen. I akt och mening att få mer uträttat idag än tidigare, beslöt jag därför att bege mig till BMC vid femtiden. Ett misstag begicks dock, i det att det nya, verkliga, passerkortet låg inlindat i ett Maxi-kvitto och aldrig kom med. Jag fick alltså lov att cykla hem igen. Förmodligen är jag förslappad med mera, men 15 km är jobbigare än 5, framför allt när man distinkt upplever 10 av dem som onödiga.

Man kan även konstatera att Uppsala närmast har en passad. Medvinden mot BMC och motvinden hem var betydande, liksom medvinden hem på kvällarna har varit betydande. Intressant.

På vägen fick man i alla fall se levande, bulliggande harar, och överkörda grodor.

Väl framme på BMC kunde jag konstatera att mina fem körningar fortfarande tickade och att MacOS X hanterar prioritet/swap lika undermåligt som kvällen innan. Systemet var i praktiken obrukbart. Jag hade alltså kunnat sova ändå, medan resultaten låtsades ticka fram! (låtsades, då jag per inlägg igår bör lägga till en viktning som inte kan göras på de aggregerade resultat som körningarna ger - kort sagt måste de köras om)

Vad göra? Bege sig till en datasal, förstås! IBG-salarna är av någon anledning spärrade för mig, men till min lycka är jag pseudoanställd och kommer därmed in i BMC:s mediatek. (Eller har IBG-studenter fått lov att göra det igen i allmänhet? Mitt kort var ju roligt 03/04 i det avseendet också...) Dock konfronterades denna plötsliga glädje med en ytterligare realitet: Active Directory och grupprinciper. Kort sagt får jag komma in i rummet, men mitt konto duger inte för att logga in "interaktivt" (d.v.s. alls, såvida jag inte kan vissla SMB-paket) på systemen där. Andra OS-alternativ gav mig inte större framgång i att uppnå en prompt eller ett lämpligt GUI.

Tack och lov är IT-institutionen bättre. Sitter i en lite risig Windows-sal. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan ha galenskapen att lägga upp en standardprofil på maskinerna med upplösning 1152x864, när samtliga TFT-skärmar i rummet är 1280x1024. Det borde vara hårda straff på sånt.

Min prognos är att en av de fem körningarna kan vara klar om en halvtimme eller så. Jag vill nog i alla fall tillbaka till arbetsrummet innan jag kan förmoda att rumskamrat anländer.

Väl i denna sal, när jag konstaterat att inget aktiverat ljudkort finns för att höra P1 Morgon, kom jag mig för att testa release 3 av SP2. Vad jag minns brukade studieresultat ännu i den första som gick i drift ta en liten stund. Så ej nu. Det kan förstås vara lpw-tjänsten enbart som är uppsnabbad, men jag väljer att tro att mina ändringar av getCurrentSemester och hämtandet av Hibernate-sessioner kanske är avgörande. Ingen lär tänka på det, men ändå lite trevligt att inbilla sig att ens buggfixar och förbättringar spelar roll. Vad gäller att spela roll räcker å andra sidan "anslutningsläcka vid nullvärde"-buggen före den ursprungliga driftsättningen...

Slutligen kan jag konstatera att främst cykelturen tillbaka till BMC sista gången blev ganska angenäm. Tankarna vandrade och landade bl.a. på min favoritpresidial i min favoritorganisation (alias VP) och hans bedyranden om materialism efter att han konstaterat att lobbyarbetet i praktiken handlar om människors individuella erfarenheter och uppfattningar och hur dessa dessutom och framför allt kan avvika från verkliga data. Men det gäller kanske bara studentkårslobbying och parlamentariker, och inte hur saker händer i största allmänhet. Annars är det väl bara att konstatera att förlopp som omfattar mänskliga system i allmänhet bara kan hamna i skojig feedback (eller undvika detta) genom hur respektive personer tolkar systemet. Om vi dessutom postulerar lite instabilitet o.s.v. blir nog en form av idealism (i denna betydelse som närmast enbart inbitna materialister bemödar sig att använda) en rimlig utgångspunkt.

Idealism förhåller sig till materialism som en HMM förhåller sig till en (icke-dold) MM? Det dolda tillståndet är förstås inte oberoende av det observerbara, men varje försök till modellering utan det dolda tillståndet blir en märkligt tillyxad approximation... och kunskap om repertoaren och förekomsten av dolda tillstånd kan förbättra modelleringen, även om de förblir lika omöjliga att observera.

---

Refererat

Robert tipsade någon gång för evigheter sedan om en Civ-mod som gav jordkarta med specialregler. Jag testade och konstaterar att Skandinavien representeras av två städer, Nidaros (/Trondheim) och Uppsala. Båda är "barbariska". Dock kom min orangea armé till undsättning (jag iklädde mig rollen av Peter den Store i hopp om att få en stor kartareal att exploatera, poängen med Civ har ju alltid varit att ha flest städer...). Tyvärr kom senare de spanska imperialisterna och förstörde mitt Novgorod, som för övrigt närmast hade petersburgska lokalitetspretentioner. Detta, kombinerat med att jag trixade med Maven, gör att ingen kan påstå att jag hade en händelselös natt.

Jan Egelands sommarprogram var också bra (efter Kleins är allt rimligt, men Barbro Hedvalls tidigare år är och förblir den största besvikelsen), och för övrigt en begriplig norska, till skillnad från andra sorter. Jag undrar hur mycket han bemödade sig.