Det asociala arvet

Som tidigare nämnt är herrkläder inget man köper i Las Vegas. Vad får detta för följd? Jo, att rean på herrsommarkläder på Macy's i Las Vegas kan vara fullt prisvärd, medan mat känns dyr så länge man inte behagar traska iväg till macken där jag köpte colan. (Nu fanns det färdiga smörgåsar till hyfsat pris mer centralt också, men jag inbillade mig i stället att min enormt stadiga frukost plus två pizzasektorer skall räcka för att förmå mig att tycka att jag är mätt till imorgon.)

På Macy's inhandlade därmed raskt* tre par kortbyxor, samt ett par badbyxor. Samtliga i prisklassen "dryga 20 dollar" styck, vilket får anses helt acceptabelt. Utbudet i Carl-storlekar (smal midja bland svenska män, enormt smal bland amerikanska, men som sagt inte fullt så smal som HM verkar ha hoppats på) var betydligt bättre än vid försök i metropolen Uppsala. Detta gjorde alltså även att jag kunde se fram emot att senare blaska runt i poolen, då de kommuniströda badbyxor som skulle ha varit här befinner sig i tryggt förvar i en Itello-väska på Stenrösvägen. Däremot har jag med mig en egen handduk för att kunna lifta. (Zürich: badbyxor men ingen handduk, Las Vegas: handduk men inga badbyxor.)

"Hemma" igen provade jag ett par av vardera byxtypen i badrummet, för att ha någon chans att byta dessa innan jag själv byter kontinent. Det verkar dock inte behövas. Efter att ha konstaterat detta, samt norrmannens fortsatta törnroseri, begav jag mig sedan ut på fortsatt jakt efter vettiga sandaler som kostar omkring 50 i stället för 250 dollar. Den senare av dessa typer, med önskat snitt, har jag numera sett. Det var även under denna tur som pizzan till slut förtärdes, efter mycket vånda och stort besvär...och en del möda - i själva vandrandet - också.

Hem igen och hänga vid och i poolen i någon timme. Här har vi den vaga kopplingen till rubrikvalet. Hela min natur anser av vana och hävd att bada är något man gör när man är bortrest på ett varmt ställe. Men det är våldsamt tråkigt ensam. Det finns faktiskt inget annat man kan säga. Det blir förstås inte roligare när djupet är 1,2 m och jag dumt nog inte hade någon bok att läsa i solstolen. Å andra sidan var det nog skönare att denna gång vara ensam, än att bli utsatt för en räddningsaktion som på festen igår.

Sistnämnda var för övrigt utomhus, vilket ej var meddelat, så jag hade fortfarande långbyxor och långärmat. Följaktligen led jag i värmen, som annars kunde ha varit behaglig. Särskilt social var man inte heller. Det fanns resultat och det fanns en Carl-natur. Välkomstdrinken smakade suspekt. Det var antingen en galen fruktkombination eller verkligt alkoholinnehåll, så jag avstod efter att ha smuttat. Nu har jag inte principer, men det var definitivt inte rätt tillfälle att undersöka C2H5OHs verkningar. Tänk om jag hade börjat ta höga steg på promenaden?! För, jo, på The Mirage heter affärslängan "Retail Promenade". DS9-vibbar! Å då, helt för övrigt, borde man se American History X om igen, när man nu kan uppskatta The Siskos roll just genom att han är just The Sisko. Till slut satte jag mig ensam vid ett bord och blev senare åtföljd av svensk + svensk-SO. Det finns väl saker som har haltat mer än den konversationen, men de (sakerna) borde nog kunna få ett Uppdrag Granskning gjort om varför de inte har fått både rullstol och personlig assistent.

Tillbaka till idag träffade jag på de övriga båda svenskarna (i vår 5 personer starka delegation) i hissen på väg ned nu. Smet undan igen, för att kunna sitta med min kära dator utan uppkoppling, men även utan att bli störd. Puh, inser att jag kommer att sitta med dem på planen hem. Usch. Carl vill vara ifred**. Innan dess hade jag ägnat mig åt äventyret att hämta is och dricka en del kvarvarande cola. Norrmannen började vakna, så jag låste in mig i badrummet igen för att klirra mindre. Vinglas, ishink och Cola-flaska var kanske en kombination värd att uppleva. Som kuriosa kan nämnas att jag hade stoppat in flaskan i minibarsutrymmet, men i praktiken placerat den ovanpå kylskåpet och inte i det, så i stället för att vara kall var den något varmare än rumstemperatur. Isen var med denna bakgrund i högsta grad nödvändig och uppskattad. HFCS-smaken på amerikansk cola kunde den förstås ändå inte bota.

---

I ögonvrån

Det har gått, eller kommer snart att ha gått, ett år sedan jag föresatte mig att utföra ett experiment. Nu har följsamheten inte varit optimal, men på flera sätt acceptabel. Den som tror sig veta vad det är genom att ha läst övrigt här har dock närmast garanterat fel. Nettoresultatet är i alla fall nedslående. Aj, där är knuten***: den som aldrig spänner bågen kan inbilla sig att den går att spänna när man så vill och väljer. Visst gör det ont när strängar brister. (Kopiera dem aldrig förutsättningslöst till en buffert av låst storlek på stacken.)

Notapparat

*Raskt relativt den grundläggande förutsättningen att det gällde att jag skulle bestämma mig för någonting.
**Aldrig ensam, alltid ensam.
***Reder ut håret medan jag skriver/läser igenom eftersom jag ändå inte kan lägga upp det (texten, inte håret) förrän om över ett dygn. ****
****Nu råkade det falla sig så att norrmannen var uppe, men i badrummet, när jag gick tillbaka. Därför gick jag ut igen ett tag till, men satte mig på en bänk nära kasinots kasino. Vad ser jag då, om inte ett öppet nät?! Nu får vi hoppas på att jag inte blir stämd eller så...