Är jag liten?

Det var alltså så att man under fredagen förväntades ha på sig den långärmade tröjan, med broderat namn. Snittet gjorde att jag faktiskt inte ville ha normala kortbyxor till den. Därför plockade jag först upp ett par (nya) trekvartsbyxor av linnekvalitet från HM. Dessa hade egenheten att totalt smita åt kring höfter och lår, trots att storleken angav att de borde passa. Märkligt. Kanske var det USA-dieten, men då övriga byxor sitter normalt verkar de helt enkelt ha haft riktigt skumma storleksdefinitioner. Telefonsamtal hemma antyder dock att de får bytas inom sinom tid, trots vissa snedsteg (passerat formell gräns med någon dag, etikett klippt innan jag packade dem). Det viktigaste är att jag hade flera par i olika färger, så den totala kostnaden om samtliga visat sig vara oanvändbara hade varit lite väl neslig.

Man kan även konstatera att själva rumplanen här har lågt i tak och ganska smala korridorer. Jag kan utan problem stå med hälarna i golvet och sträcka handen upp i taket. Om jag sträcker ut armarna missar jag nätt och jämnt att nå både vänster och höger vägg. Takhöjden är alltså i storleksordningen 2 m, korridorbredden uppskattningsvis 1,8 m, vilket ger ett närkvadratiskt tvärsnitt. Den repetitiva naturen längs djupaxeln ger en klar Duke Nukem-känsla eller motsvarande.

(orkar kanske lägga upp en bild senare, tjata om ni verkligen vill se spellikheten)

Trots min alltså eventuellt omdefinierade storlek (hej hej Asterix!) får man ändå lov att konstatera ett korridoren känns trång. Jag vet inte om detta kan vara sunt.