De små tingens gud

(När jag av någon märklig anledning råkade nämna för Mari i franskgruppen att den lånade titeln hade varit radioföljetong i P1 och att jag därmed hade hört delar av den, och framför allt åtminstone kände till den, blev hon konfunderad. Riktigt varför det är relevant nu vet jag inte. Jag kan också konstatera att jag dessutom associerar titeln till att spela AoE, men det sa jag nog aldrig då.)

Igår lade jag mig ca 17.30. Jag vaknade 23.30, men bara av att ofrivilligt ha blivit placerad i ett mardrömslag i programmering. Var vaken ett tag, somnade inte till Filosofiska rummet (varför ha en programledare som man irriterar sig på?), men somnade sedan om. Min stora plan var (då) att gå upp 03.30 och börja jobba tidigt under dagen. När jag lade mig 17.30 var förstås planen att vakna frisk och kry flera timmar tidigare.

03.30 kom och gick [...] allt var liksom i rörelse.

Slutligen kom jag upp 07.30, hann i alla fall till BMC för att skriva ut före kursen, men fick sluta med två sidor per ark när den gjorde varje ark till 3 MB, vilket fick skrivarens processor att bli väldigt eftertänksam. Jag hade skummat en del av artiklarna på skärm dagen innan, åtminstone.

Lite trix bekräftar att dgels ger spännande svar om man ger den nollkolonner (inte tokiga, bara spännande), så gör för all del inte det!

I alla fall fungerar avpermuteringen nu nästan, eventuellt tar den inte korrekt hänsyn till skiftbegränsningen. Tänk att låta 4D gå 24 gånger långsammare, och sedan dessutom köra det många gånger (många är kanske ungefär 15, om man tänker sig 3 parameterslag, och sedan valfritt antal av dem, med summa 4). Men då har man i alla fall något stort att slänga på sitt GRID. (Jaja, Erik, malla dig inte. Mitt är mycket roligare än naturligt språk. Det är livets språk!)

Sedan lyckades jag dessutom sitta i 3,5 h och jobba med SP. Vad kom jag fram till? Jo, att en liten Java-klass som håller reda på bönor kan ta kortare tid än det påföljande Hibernate-anropet. Designen har sannerligen höjd, men jag plockar ned den, steg för steg!

Slutligen har jag kommit på att en nödutgångsskylt kan bestå av ett transparent plastblock med en skyltfilm på, samt en serie vita LED högst upp. Snyggt, och snålt. Det var enbart den kallt blå tonen i ljuset som fick mig att undra vad det egentligen var för något.