Visst kan Carl koda

Japp, ett halvår efter cykelanomalin (ärr på knä och armbåge är permanenta; för nytillkomna läsare kan det meddelas att det är dumt att tro att man kan glidåka nerför en grusbacke när kedjan har hoppat, i alla fall om man borde ha vetat med sig att handbromsen tog dåligt) blöder jag igen. Nu är det förvisso bara ett uppskrapat sår alldeles under underläppen, inte ens direkt orsakat av rakning, men blodsdroppen såg rätt irriterande ut. Lätta tvättförsök gör, fullt logiskt, att det bara svider mer.

Det jag egentligen borde göra i tio timmar till nu är att koda klart komponenthelvetet. Det känns som att det egentligen inte är så mycket kvar, men detta "inte så mycket" utgörs fortfarande av de andra halvan av de 23, samt alla fina testklasser, där jag har ett mentalt elfenbenstorn av hur generellt och fint det skall vara, i bjärt kontrast till designerns egna påfund.