Att koda...
(Rubrikraden en hyllning till föregångaren till detta publiceringssätt, för min del, genom en rubrik som användes mer än en gång där.)
Jag deltog i alla fall i en TopCoder-SRM idag för första gången sedan september/oktober någon gång. Det gick rätt bra, jag gick upp i rating. Dock gick jag inte upp lika mycket som jag gick ned i den närmast föregående matchen. Mina kära lagkamrater deltog också. Då ingen av oss tydligen var på humör för nimproblem (allra minst jag) nöjde vi oss med två lösta vardera. Trots ett telefonsamtal när jag precis börjat lösa 250 gick det ganska bra. Vi placerade oss mellan 43:e och 50:e plats om jag minns rätt, vilket är rätt fascinerande, med tanke på det stora antalet deltagare, den höga variansen för våra prestationer, med mera. Dessutom blev vi välordnade omvänt efter rating. (Och jag ligger alltså fortfarande sist, lidande av mina TCCC-fadäser.)
För övrigt låste sig Ante nog idag. Det kan ifrågasätta tidigare diagnos, men jag hoppas att det snarare var terminaltjänsten som spelade spratt, och/eller till och med ursprungligen ett avsiktligt viloläge.
Och, ja, jag är fascinerad över datatyperna i Oracle nu. Det verkar som om någon har köpt en tvångströja och målat den i vackra färger. Jag kan dock ha missat något.
2 kommentarer:
nim-problemet: jag "löste" det men fastnade med fem minuter på nån skitdetalj med att välja det lexikografiskt minsta draget. alla ställningar med ett jämnt antal av tårtan med flest bitar innebär förlust. jobbigt att vara sämst i laget :(
Du har ändå högst rating... (och på god väg att slå mitt rekord) Jag började i änden lexikografiskt minsta, klurade i tio min (antog att jag kunde fixa nim på något vis om jag kom på hur jag skulle göra när jag hade det). Körde fast och kände mig rätt säker på att stiga hyfsat i rating ändå.
Skicka en kommentar