Självömkan

Jag är fortfarande sjuk. Hostan har lagt sig något, men muskelvärken har nästan tilltagit. Ljudkänsligheten likaså.

I värsta fall är jag dessutom skyldig till att ha smittat andra grupparbetesdeltagare. Det kan ju kännas lite elakt. Det var inte vidare avsiktligt.

Idag åt jag på restaurang, som följd av denna självömkan. Det var gott. Limecheesecake! Lite tomt, kanske, men gott. Något större sällskap som var där talade länge om doktorander, samt stundom spännande engelska. Snappade plötsligt upp en viss Nibelungen-kompositörnamne också.

Jag har även skrivit en önskelista nu. Den som inbillar sig behöva den kan be om den, den blev lite väl lustig för att kunna publiceras här oavbroad.

Ingen bör förvänta sig några litterära storverk här före julafton, jag har en tenta att oja mig om igen snart, och uppsatser, och mår som sagt efter 17 dagars sjukdom fortfarande pyton. Förmodligen samläser jag denna praktiska immunologi med hela min rent teoretiska kurs i ämnet.