Host

Jodå, jag hostar fortfarande. Sov ett tag på eftermiddagen avbrutet av hostattacker. Det är faktiskt skrämmande att vakna och inte veta vad man håller på med, förutom att man hostar. I detta något tvivelaktiga mentala tillstånd kan även ljudet från Studio Ett vara skrämmande. (Det kan väl Elmbrants analyser med mera ibland vara annars också, men inte på det viset.)

Stötte på en till f.d. föreläsare som läser tidningen idag dessutom. Jag får väl lov att hålla fast vid Pangloss-tesen, men jag kan nog ha sett rätt svag ut i största allmänhet. Man kan göra det när man hasar sig uppför trappan för att det faktiskt är jobbigt att röra på sig nu. Dessutom har jag inte orkat borsta håret på flera dagar (nåja, det sker ändå bara i omgångar). Dessutom var jag orakad. Detta är faktiskt relaterat till det oborstade håret, för det senare gjorde att sagda längre strån åkte in i rakutensilier, som sedan dess har varit temporärt obrukbara. Då jag är sjuk och trött orkar jag inte reda ut saken. Alltså lever vi i den bästa av världar. Absolut.

Till saken hör att jag var nästan lika förvirrad när på ett mycket likartat sätt mina kortbyxor kommenterades (i positiva ordalag), någon gång i mitten av oktober.

Min påse med gammal minikexchoklad blev ingen bra improviserad (choklad)(advents)kalender, de smakade konstigt.

Det fanns för övrigt poliser vid Maxi. Intressant att jag just denna gång glömde på att tända baklyktan när jag åkte därifrån. Det berodde å andra sidan kanske mer på att jag trixade med att få ett Corn Flakes paket med massa motsvarande grovt 55 mol vatten på pakethållaren. När detta var klart hade jag ju redan pillat på cykelns bakdel och hade så att säga bockat av den i min stora mentala checklista. (Den ser nog mer ut som en sån där utsuddbar ritleksak där man fick vrida på rattar, man orkar aldrig rita något ordentligt, och inget blir helt utsuddat på riktigt.)