Jag har fått en ny kompanjon

(ur Galenskaparnas Grisen i säcken, där den syftar på Ian Wachtmeisters alter ego i Ny demokrati [alias Ny deodorant])

Rättare sagt har jag labbat, med en labbkamrat. Men jag gnolade på sången på vägen hem. Anledningen till det var, i sin tur, att vi har fått tillbaka makromol (eller makromask [Makromolekylära maskiner är det i alla fall], eftersom makromol lika gärna kunde vara Makromolekylers struktur och funktion, en liten tvåpoängskurs). Jag hade 90 poäng av 100 möjliga. Det är förvånansvärt. På delen för allmänna frisvarsfrågor, där jag trodde att jag riskerade att få ca 70 %, tycks jag ha kommit närmare 90. På uppgiften "skriv ett abstract till den här [idiot]artikeln" fick jag 24 av 25 och ett litet "Bra!" i kanten. Problemet är förstås att det inte stod vad som fattades för den sista poängen. Lite värre är att andra inte heller verkar ha fått några konstruktiva kommentarer på abstractskrivandet. Eftersom kommentarerna rörande labbrapporten mest var slarvfel också har då kursen, vad gäller att utveckla vårt skrivande, varit lite sämre än upplägget antydde. Så det så. Det är likaså synnerligen konstruktivt av mig att endast nämna denna kommentar här och nu.

Så har jag inte basunerat ut att vi vann NCPC/student-NM i programmering i lördags igen. Tredje gången (2003, 2005, 2006), å andra sidan femte gången vi deltar i denna konstellation, och sjätte gången vi är med över huvud taget. Förutom det osaliga år 2001 har vi dock legat på topp 3 i SM och topp 4 i NM, så man kan ju säga att vi har dominerat lite. Nu skall vi bara kvalificera oss till VM igen och sedan får vi inte vara med mer i SM, utom i den "öppna klassen", utom tävlan.

Det är inte meningen att stirra.