Visst kan Carl cykla...
"... men cykeln kunde inte bromsa, och det kunde inte Carl heller."
"BLOOOOD, BLOOOOOOD! Och fyra dagar före valet till på köpet!"
(Fritt efter "Visst kan Lotta cykla" av Astrid Lindgren.)
Nu hade jag inte lånat någon tants cykel. Min cykel har också broms. Den har till och med två, handbroms och fotbroms. Nu har jag kanske konstaterat att handbromsen kunde ta lite hårdare än den gör någon gång, men om man trycker ned hand- och fotbroms (som kanske också kunde få ta bättre) samtidigt så har det ju gått bra. Hittills.
I måndags hoppade kedjan av, hamnade på utsidan. På tjugo minuter lyckades jag lirka och tala vänligt till den så att den hoppade tillbaka. Ärligt talat är ju det flera gånger fortare än jag löst en del datorproblem!
I onsdags hände det så igen, nu på insidan, mellan kuggkrans (?) och växelnav (planetväxelns förbannelse?). Jag försökte göra en liknande hjälteinsats, men misslyckades. Att kedjan förmodligen behövde spännas eller åtgärdas på något annat vis stod också ganska klart.
Efter någorlunda avslutat värv på BMC avsåg jag då att ta cykeln till Cykelviktor. De stänger redan klockan 17, och klockan var över 15. Dessutom hade jag ett intresse av att ta mig till en utlovad debatt på Stora torget (se nedan). Därför konstaterade jag att man längs vissa, svagt svagt nedåtlutande avsnitt av Dag Hammarsköljds väg faktiskt kunde sitta på cykeln och, om man höll en tillräckligt jämn och försiktig takt på tramporna faktiskt kunde bibehålla rörelsemängd motsvarande sådär 250 mkg/s. När jag kom fram till Sjukhusbacken och skulle stanna vid trafikljuset insåg jag dock att jag hade svårt att stanna. Nåväl, handbroms + att hoppa av och snubbla lite klarade mig undan. Fool me once...
Jag ledde så cykeln vidare, i avsikt att ta grusbacken mellan slottet och Ackis. Ganska högt upp i backen slog den tidigare episoden mig med full kraft. Således försökte jag använda handbromsen. Mitt intryck var att farten fortsatte att öka. Vad återstod att göra? Kasta sig av, kom jag fram till.
Det är ganska löst grus i flera delar av den berörda backen. Jag snubblade flera steg, antagligen lyckades jag åtminstone sänka min fart då, men slutligen föll jag. Skrapmärkena återfinns på vänster handflata, höger handflata, höger armbåge (eller snarast underarmen, strax nedanför) och höger knä samt underbenet omedelbart under knäet. Hjälmen kan ha hindrat att jag slog i pannan också, men egentligen var den nog för högt upp. När jag linkade vidare in mot stan vet jag däremot att jag tänkte på att jag inte visste om jag hade en stor jordfläck i ansiktet också, förutom dem jag kände till på höger extremiteter.
Dessutom fick jag uppleva att en dator som rör sig med väl förmodligen kanske 1 m/s åt ett annat håll än du själv, i en ryggsäck, kan kännas en del. Den kan ha bidragit till att jag slutligen tappade balansen. Den mår emellertid själv utmärkt. Genom att jag hade kortbyxor blev inte heller mina byxor skadade! (och då de är svarta ser man inte eventuellt blod i randen på högerbenet...)
Cykeln kunde i alla fall bli reparerad till före stängning. För 50 kr blev kedjan fixad och handbromsen definitivt justerad. Jag nämnde fotbromsens eventuella tillförlitlighet också, men vet inte vad som hände. Vet däremot att jag i praktiken i en korsning senare blev lite bultad av min kära Limerick i ryggen igen, då bromskraften var lite för stor. Det är lovande.
Debatten då? Kommunister kan inte organisera sig och saknade därmed ljudanläggning. Därmed blev det inget. Nåja, skönt att slippa försvara en kårobligatorieförsvarare, tillika UUS:are, på vår sida! (Äh, Daniel är trevlig. Men han har fel!)
När det inte blev något, och man sett folk, var det i stället läge att gå till expen och tvätta av sig. Armen blev riktigt ren och en del rent grus kom bort från benet. Tvättade i alla fall av benet tillräckligt för att reaktivera blodflödet, på sitt sätt ett gott tecken. Det ser ändå fortfarande rätt fult ut.
Nåja, jag kunde cykla hem i alla fall, efter att ha suttit ett tag på västra åkanten, nära Alfvén-salen. På vägen hem fick jag också oväntat möte i korsningen vid S:t Olofsgatan. Fördelen var att mötet hade företräde mot bilarna, så att jag, min stackare, från S:t Johannes, kunde cykla vidare. Den korsningen var nog ett undermedvetet skäl till att jag brukade ta S:t Olof i somras.
Idag var det GCJ rond 1. Jag är dum, men inte tillräckligt dum för att åka ut. Annars har jag inte ens orkat gå ned med soporna. Lite faktiskt är det så att det är en ansträngning att gå till köket. Nåväl, imorgon skall jag till BMC och datorlabba klart, vara ond och, slutligen, hämta övning 2. Om en fotbollsgalen norrman har givit mig gult kort kommer det att irritera mig.
Ja, jag köpte nya borst också (tillbaka till igår igen), för att slippa sluta mina dagar som bard-val; ack, så aktuellt i dessa tider.
Detta (tillbaka till framtiden) gjorde dock materialutdelning omöjlig och kommer ärligt talat att så förbli. Nåja, även om jag emigrerar, kanske jag slipper bli republikan och tala småländska. Alltid något.
Conflicts of interest:
The author of this article has in his official statement noted that some political views hinted at, in this post, might only be placed there for comical value, rather than some kind of alleged sincerity. He also declines any and every plan to acquire a Christmas tree for his family, during any supposed shortage of such plants, for this season.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar